Livstecken

Nej, jag är inte död. Fast i lördags så var det inte långtifrån.. Fredagen var dock grymt rolig så det var helt klart värt det. Firade min födelsedag med lite middag, förfest och sedan blev det Etage med alla som var 18+. En rolig (och blöt) kväll som slutade med att man blev utskälld via mobilen. Kanske inte så jättekul, men jag sammanfattar ändå kvällen som lyckad!

Jag insåg att jag inte har skrivit något om mitt livs lyckligaste dag, dagen då jag fick se Coldplay live. HELT UNDERBART! Minst sagt. Det var nästan så att jag började gråta när Clocks, Fix you och Yellow spelades. När alla sjöng och klappade händer till Viva la Vida... Det var så fruktansvärt mäktigt. Alla var där för en sak, vi alla hade något gemensamt. Kärleken till Coldplay. Detta var min första men knappast den sista konserten. Nästa gång ska jag köa i timmar och stå långt fram. Om jag har tur så kanske jag kan få greppa Chris Martins hand som min vän Jens gjorde i torsdags. I'm inlove.

Nu börjar Tony att mumla lite, lektionen har börjat!

Jag saknar dig Ylva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0