Livet blir vad du gör det till

Sådärja, nu är jag nästan klar! Känner mig riktigt duktig när jag åkte till skolan tidigare för att plugga. Att jag sedan verkligen pluggade och fick mycket gjort gör att jag nästan spricker av stolthet. Okej, kanske inte bokstavligt men nästan. Nu väntar jag på att resten av människorna ska droppa in så att jag kan få prata av mig lite. Då mitt dåliga morgonhumör gör att jag sällan pratar förrän vid nio så brukar jag ha en hel del att säga då.

Igår fick jag ingenting gjort nästan. Jag fick mer gjort på en halvtimme här än på hela dagen hemma igår. Det är bara att inse fakta, jag kan inte plugga hemma vid datorn! Det finns alldeles för bra musik och för många roliga människor att prata med. Här kan man inte sitta och dansa till någon skön hiphop-låt eller sätta på Coldplay på högsta volym, vilket är väldigt positivt om man ska plugga.

Jag drömde en väldigt jobbig dröm inatt om en person som jag trodde jag hade glömt. Men nej då, här ska vi haka upp oss på personer som det aldrig kommer bli något med. Varför kan jag inte fatta det? Blir så less på mig själv.