Livet blir vad du gör det till

Efter ett ha julfikat hemma hos moster i Gimo, så blev det en snabb sväng hem innan man åkte vidare till Uppsala. Utgång var det som gällde, men först lite förfest. Åkte hem till Micke, Andreas kompis och Emma kom sedan och gjorde oss sällskap. Sen gick vi vidare till Andreas vän Andreas, för en lite spårad förfest. En hel del vin och dans blev det, bland annat en vals med Magnus (min och Emmas Peter). Roligt var det i alla fall, men vissa människor förstår man sig inte på. Vi gick vidare till People, stod där i kön, gick efter att tag till Vedala men jag, Emma och Micke vände och gick tillbaka till People istället. Andreas kom också dit sen. Efter 15 minuter i kö (vi trängde oss lite har jag hört) så kom vi in, och där blir det svart. Jag har en minneslucka på nästan tre timmar, eller jag minns lite grann men inte mycket alls. Det är läskigt, har aldrig hänt mig förut och jag vill aldrig att det ska hända igen. Som tur var så gick det bra, tack vare Emma och Andreas som höll koll på mig. Utan dem vet man ju aldrig hur det hade gått.. En riktig tankeställare, en tydlig varningssignal att det börjar gå för långt. Nu ska jag ta det lugnt, för det här är inte okej. Jag funderar seriöst på att skippa alkoholen på nyår (I know, alla säger så) för att jag är faktiskt riktigt rädd.

Hur jag mådde igår behöver jag kanske inte skriva, men idag är det bättre. Ska vara med tjejerna ikväll och ta det lugnt, spela lite spel och sådär. Känns bra, jag saknar dem som en tok.

Juldagens läxa: Lagom är bäst, alltid.