Livet blir vad du gör det till

Halv elva anlände Michael och Linda till the Karlssons in Läby. Det första han sa efter att ha hälsat på oss var "wow!". Förstår hur han känner det, allt är så annorlunda i jämförelse med Washington DC. Efter en rundtur i huset och lite fika så trängde vi ihop oss i Volvon och drog till Uppsala. Där blev det lunch på Carl Philip (hur gott som helst!) och en sväng på stan samt stadsbiblioteket där jag och Michael pratade lite litteratur (på ENGELSKA, det ni). Sen var det dags för kärleksparet att checka in på hotellet där de ska spendera natten. Jag och Malin, singlarna i familjen, drog till Malins jobb där vi fikade med personal och några gubbar. Riktigt trevliga människor måste jag säga.

På kvällen har jag, Malin och pappa ätit våfflor med sylt och grädde! Inte fel alls! Efter det kollade vi på en dokumentär som Michael har varit med i. Får sju år sedan blev han skjuten i huvudet på nära håll och överlevde mirakulöst. En riktigt intressant dokumentär och det är helt otroligt att det är samma kille som man har hängt med idag.

Imorgon är det skolstart och jag är taggad! Det ska bli riktigt roligt att få plugga igen faktiskt, hur konstigt det än låter. Att få skriva in datum för inlämningar och prov i kalendern, sitta sent på kvällarna med en tekopp och plöja igenom alla papper och böcker och sedan få resultat som (oftast) gör en så himla glad! Pluggis, yes I am.

Ps. Har inte orkat läsa igenom detta inlägg så ni får ha överseende med diverse stavfel och liknande. Ds.